Skip to content

Staten kommer inte skydda oss

Flera gånger den senaste  tiden har Audre Lordes ord “[t]he master’s tools will never dismantle  the master’s house” dykt upp i tanken. Orden kommer från en artikel hon  skrev 1984 där hon kritiserade vita feminister för att inte vilja nå  verklig förändring och undvika ansvaret för att göra upp med rasismen  inom den feministiska rörelsen. Audre skrev vidare; “[t]hey may allow us  temporarily to beat him at his own game, but they will never enable us  to bring about genuine change. And this fact is only threatening to  those women who still define the master’s house as their only source of  support”. Den här texten kommer inte alls att handla om det Audres  artikel gör, men dens ord går att tillämpa på  vad vi vill säga här.

Här  vill vi lyfta frågan om staten och framförallt att staten inte kommer  att skydda oss från sig själv. Det senaste året har det varit flera händelser så som nazistattackerna i Kärrtorp och i Malmö samt polisens attack mot demonstranter i Limhamn som  fått många av våra kamrater att prata om staten och hur vi kan använda  oss av den för att få upprättelse, skydd och nå förändring. Vi säger att  vi aldrig kommer att vinna i deras spel; vi har inget att vinna på att  anmäla poliser. Spelet är riggat. Staten kommer aldrig att förgöra sig  själv. Staten skyddar inte oss, den skyddar sig själv.

Genom  att nyttja systemet kan vi inte komma längre än att sätta dit enskilda. Och vad blir resultatet av att en polis mot all förmodan  skulle fällas för att ha brukat övervåld? En person kanske får byta  tjänst eller om det är väldigt grovt, kan det bli tal om avsked. Men  polisväsendet som förtryckande makt, som statens muskler med sitt  våldsmonopol kommer vi inte att rå på.

För  att komma åt detta måste vi lyfta blicken, se systemet och företa oss  ett övergivande av det. Fokus på enskilda aktörer spelar staten och de  härskande ideologierna rakt i händerna. Vi riskerar då att sudda ut  kampen mot det utbredda strukturella förtryck som råder i dagens  samhälle och som staten med dess institutioner är en del av. Detta innebär inte att individer är fria från ansvar och helt ointressanta men vi måste se till de sammanhang de befinner sig i och även ta itu med de underliggande strukturer som ligger till grund för att skada begås. Och även om vi verkligen inte vill dalta med nazisterna som fysiskt hotar våra liv så måste vi se att vårt största mål är att krossa strukturen som göder dem.

Rasism,  sexism, kapitalism och staten är grunderna till våldet som genomsyrar  vårt samhälle. Vi kommer inte att segra genom att försöka kasta   knivnazister i fängelse, hur lockande det än kan kännas att tillfälligt få dem från gatan. Vad vi måste göra är att hitta nya och mer  konstruktiva sätt att hantera situationer där det begås, och människor  som begår, skada. Att förlita sig på staten och fängelsesystemet för att  få upprättelse ger oss lite och vi vet säkert att det orsakar än mer skada. Att en individ spärras in ett tag gör inte den som blivit utsatt, den som utsatt och samhället där skadan skett bättre eller helare eller mer välfungerande. Det är något vi bara tillsammans kan arbeta för.

Researchgruppen  skrev för inte allt för längesedan en text om hur polisens arbete  “förbättrats” som en följd av kritiken myndigheten fick efter  EU-toppmötet i Göteborg 2001. Texten visar hur arbetet för förändring  inom polisen i slutändan inneburit precis samma, och på flera sätt än  våldsammare, repression mot den autonoma vänstern. Vad tror vi då att vi har att vinna på att anmäla polisen?

Det  är viktigt att tänka på att det inte främst är den autonoma vänstern  som drabbas av polisens våld. Kontinuerligt och systematiskt utsätter  statsmakten via exempelvis polis och domstolsväsen fattiga, rasifierade, queers och andra som faller utanför normen för våld. Det är bara vissa  förunnat att kunna känna sig trygga med att vända sig till polisen om  någon begår skada. Men vill vi ha ett samhälle där alla känner sig  trygga att gå till poisen? Nej, vi vill inte ha någon polis. Detta för att det ligger i polisens funktion att skydda staten och priviligerade  grupper genom att trycka ner andra. Vad vi behöver är någonting där vi gemensamt arbetar och tar ansvar för allas säkerhet och trygghet.

Frågan  är alltså, om vi vill ta oss till ett samhälle bortom staten, kan vi  komma dit genom statens institutioner? Vårat svar är nej.

Oktober 2014, kollektivet Brevbomb.